I fokus
- Konflikter kan eskalera när missförstånd och ouppfyllda förväntningar skapar känslomässiga låsningar.
- Par rör sig genom olika psykologiska rum där ideal, närhet och samarbete påverkar relationens utveckling.
- Rollåsningar uppstår när båda ser sig som offer och fastnar i destruktiva mönster.
- Vägen ut kräver acceptans, konflikthantering och medvetna val för att minska belastningar.
- Dagens relationsideal fokuserar för mycket på romantik och för lite på samarbete.
Ett par jag träffar kopplar upp sig via Google Meet och kan knappast titta på varandra. Deras blickar är tomma, deras ansikten speglar trötthet och utmattning. Under flera dagar har de försökt samtala, men varje försök slutar i missförstånd och eskalerande konflikter. När en av dem kontaktade mig via en chatt, fylld av frustration och bedrövelse, beskrev hen en känsla av hopplöshet – att försöka nå den andre var som att springa i en labyrint utan utgång.
I sin förtvivlan gick personen ut på balkongen för att ta luft, och lät blicken vandra ned mot marken. Plötsligt kändes höjden lockande, döden som en lättnad – inte för att hen var självmordsbenägen, utan för att smärtan av att inte kännas förstådd av den man älskar blev outhärdlig.
Hur kan det bli så här? Hur kan två personer som en gång såg på varandra med kärlek nu sitta på varsin sida av samma hem, fast i en plågsam distans?
Det osynliga bandet och smärtan av missförstånd
Denna utmattning är delvis orsakad av ett osynligt kärleksband som håller paret kvar i relationen, trots att den just nu skadar dem. Ingen av dem vill egentligen lämna, men de kan inte heller vara nära varandra utan att såra varandra. Det blir en existentiell smärta att dela samma vardag men sakna verklig närhet.
“Det är som att försöka pussa en tunnelbanevagn i farten,” beskrev en av dem sin desperation att nå fram till den andre.
Men varför händer detta? För att förstå hur konflikter kan eskalera och bli destruktiva kan vi använda metaforen psykologiska rum – relationella miljöer som par går in och ut ur genom sin utveckling.
De psykologiska rummen och konfliktens dynamik
Psykologen Ivone Agazarian beskriver att relationer utvecklas genom olika faser. Jag väljer att beskriva dessa faser som psykologiska rum – skilda världar där par rör sig och där varje rum bär sina egna utmaningar.
Det första rummet: Idealens dimma
Det första rummet är fyllt av en ”gas” som berusar paret. Denna gas får dem att se varandra genom en idealiserad lins – de projicerar sina drömmar, rädslor och förväntningar på varandra.
När par inte känner varandra tillräckligt väl kan denna berusning leda till missförstånd. Om paret dessutom belastar relationen med för mycket – exempelvis att flytta ihop för tidigt eller fatta stora beslut som ekonomiska åtaganden eller barn – riskerar de att snabbt drabbas av besvikelser.
Att ta sig ur detta rum kräver att par accepterar varandra för vilka de är, inte för vilka de hoppats att den andre ska vara.
Det andra rummet: Närhet och avstånd
När paret har börjat se varandra mer realistiskt, men ännu inte helt accepterat olikheterna, kliver de in i nästa rum. Här pendlar de mellan att söka närhet och att behöva avstånd. Här finns en risk att de tolkar den andres behov av distans som brist på kärlek eller intresse.
Utmaningen här är att förstå att närhet och avstånd är naturliga delar av relationen. Det är inte alltid ett tecken på att något är fel – utan snarare en balans som varje par behöver lära sig att hantera.
Det tredje rummet: Samarbete eller stagnation
I detta rum har par möjligheten att bygga en stark relation baserad på respekt och förståelse. Men om de fastnar i destruktiva mönster kan de istället uppleva stagnation. Konflikter kan uppstå här också, men om de har lärt sig att hantera dem, blir de inte längre lika eskalerande och destruktiva.
Denna artikel fokuserar på konflikter som eskalerar i det första rummet, där idealbilder kollapsar och smärtan blir överväldigande.
När konflikter eskalerar och blir destruktiva
Om ett par inte lyckas hantera detta första rum kan bråken snabbt eskalera. Missförstånden blir djupare, frustrationen övergår i förtvivlan, och till slut uppstår rollåsningar.
Vad är en rollåsning?
Rollåsningar innebär att båda ser sig själva som offer och vägrar att se den andres perspektiv. Det är en psykologisk fälla där båda känner sig attackerade och därför antingen går till motangrepp eller drar sig undan. Två vanliga destruktiva roller är:
- Den sadistiska stilen: Den ena känner sig så sårad att hen försöker dominera den andre genom ilska, verbala attacker och känslomässig manipulation.
- Den masochistiska stilen: Den andra sjunker in i passivitet, depression och självdestruktiva beteenden i hopp om att den andre ska inse hur mycket smärta hen upplever.
När dessa roller blir en vana är det som att gå i cirklar – paret bråkar på samma sätt om och om igen, tills de är helt utmattade.
Hur kan par ta sig ur destruktiva konflikter?
Det krävs medvetenhet och vilja att bryta destruktiva mönster. Här är några avgörande steg:
- Sänk förväntningarna och acceptera verkligheten – Istället för att jaga en idealbild av relationen, lär känna den relation ni faktiskt har.
- Lär er konflikthantering och aktivt lyssnande – Se konflikter som något att förstå, inte vinna.
- Minska belastningar – Många par fokuserar på personliga och relationella problem men glömmer att yttre faktorer som stress, ekonomi och ansvar också påverkar relationen. Att välja vilka situationer man sätter sig i kan vara avgörande.
- Bryt rollåsningarna genom att släppa offerrollen – Istället för att fastna i tankar om vad den andre gör fel, fråga dig själv: Vad kan jag själv förändra?
En kritik mot vår tids relationer
En stor brist i dagens relationer är att vi lägger för mycket fokus på romantik och för lite på relationellt samarbete. Vi får tidigt lära oss hur vi ska dejta och attrahera någon, men sällan hur vi bygger en långsiktig relation som klarar livets prövningar.
Det är också en tid där vi ständigt matas med bilder av perfekta relationer – både genom sociala medier och populärkultur. Många par jämför sin relation med dessa ouppnåeliga ideal, vilket leder till onödiga besvikelser.
Relationer byggs inte bara på kärlek – de byggs på förståelse, tålamod och gemensam ansträngning.
Om fler par tog sig tid att träna på att hantera utmaningar tillsammans istället för att bara njuta av de lyckliga stunderna, skulle färre relationer falla sönder.
