I fokus:
- Kärlekens sanna natur är mer än bara romantik – den förenar människor genom olika dimensioner.
- Vår tid har reducerat kärlekens sanna natur till passion, men den rymmer omsorg, vänskap och djupare band.
- Fyra former av kärlek – Storge (instinktiv omsorg), Fileo (vänskap), Eros (romantik) och Agape (osjälvisk kärlek) – skapar en helhet.
- Agape är den djupaste och mest avgörande kärleken – den bär relationer genom svårigheter och stärker det mänskliga värdet.
- För att förstå kärlekens sanna natur måste vi se bortom våra tidsbegränsade idéer om romantik.
Vi lever i en tid där känslor ofta styr och där gamla sanningar antingen tystas ned eller glöms bort. Det verkar finnas en tendens att revidera och ompröva allt vi ser som gammalt, som om det vore irrelevant för vår moderna värld. Denna idémässiga omstrukturering har också påverkat vår förståelse av relationer och, mer specifikt, kärlek.
Som psykologutbildad har jag i många år suttit med par som kämpar för att hålla ihop trots att deras kärlek inte verkar räcka till för att överkomma deras problem. När jag frågar dem vad kärlek är, blir de ofta tysta. En ung man kanske säger: “Det är att jag vill ha henne otroligt mycket.” Men räcker denna kärlek för att hålla en relation intakt genom livets utmaningar?
Vår tids psykologi tenderar att reducera kärlek till neuropsykologiska reaktioner i hjärnan. Men vad ger en sådan förklaring egentligen för insikt? Hjälper den oss att navigera i relationer och skapa varaktiga band? En mer mångdimensionell förståelse av kärlek behövs. Här har jag funnit inspiration i den kristna författaren C.S. Lewis, som identifierade fyra olika former av kärlek: Storge, Fileo, Eros och Agape.
Fyra former av kärlek
1. Storge – Den grundläggande, instinktiva kärleken
Detta är den mest basala formen av kärlek, den som finns naturligt inom oss och även hos andra arter. Vi ser den i djurens omsorg för sina ungar, i föräldrars vård av sina barn och i den naturliga medkänsla vi ofta känner för andra människor.
Den är instinktiv och nödvändig för vår överlevnad. En förälder älskar sitt barn, inte för att barnet förtjänar det genom sina handlingar, utan för att kärleken är en del av själva existensen.
2. Fileo – Vänskapens kärlek
Denna kärlek handlar om vänskap och gemenskap. Det är en ömsesidig och utbytbar kärlek, en dans där båda parter ger och tar.
Vänskap bygger på uppskattning och trivsel, en relation där vi känner oss trygga och får vara oss själva. Den kräver ingen fysisk passion eller instinktiv dragning, utan grundas på lojalitet, gemensamma intressen och respekt.
3. Eros – Den romantiska kärleken
Den mest omtalade formen av kärlek i vår tid. Eros är den passionerade och romantiska kärleken, den som drar oss till en partner och väcker förälskelse.
Men vi har också låtit den dominera vår kultur. Den moderna synen på kärlek har kommersialiserat och begränsat den till enbart Eros – passion, attraktion och njutning.
Vi ser det överallt: dejtingsajter, filmer, sociala medier. Kärlek har blivit synonymt med romantik och sexuell attraktion. Men om vi bygger hela vår förståelse av kärlek på Eros, riskerar vi att stå tomhänta när passionen svalnar. Kärlekens djupare aspekter riskerar att gå förlorade.
4. Agape – Kärleken som bär allt
Av alla former av kärlek är Agape den mest krävande och samtidigt den mest kraftfulla. Det är en kärlek som inte bygger på instinkt, passion eller egen vinning – utan på viljan att ge, även när det känns omöjligt. Agape är kärleken som bär allt, den som håller oss samman när allt annat faller isär.
Vi kan se spår av Agape i vardagen, men det är just när vi ställs inför de svåraste prövningarna som denna kärlek prövas på riktigt. Det är förälderns tålamod när barnet skriker och vägrar lyssna, den som stannar hos sin vän när alla andra har vänt ryggen, och den partner som väljer att förlåta istället för att slå tillbaka när förtroendet svikits. Agape är inte en känsla – det är ett aktivt val att älska även när det inte känns rättvist eller lätt.
Men för att förstå Agape behöver vi se till extrema exempel. Kristus Jesus är en av de starkaste symbolerna för denna kärlek. Utsatt för svek, hån och en orättvis död, valde han ändå att be för sina fiender: “Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Han hämnades inte. Han manipulerade inte. Hans kärlek var så djupt rotad i människovärde att han valde att ge, utan att kräva något i gengäld.
Denna berättelse har format hela vår västerländska syn på människovärde. Vi ser det i idéer om mänskliga rättigheter, om att varje individ har ett inneboende värde oavsett prestation eller position. Men paradoxalt nog är det just i våra närmaste relationer som vi ofta sviker denna princip. Vi kräver kärlek men ger den selektivt. Vi talar om förlåtelse men låter stoltheten styra.
Kanske är det därför så många relationer idag kollapsar när Agape saknas. Vi förväntar oss att kärleken ska vara enkel, att passionen ska räcka, att vi ska “känna” oss älskade hela tiden. Men sann kärlek – kärlekens sanna natur – handlar inte om vad vi får, utan om vad vi väljer att ge.
Om alla former av kärlek – Storge, Fileo och Eros – omsluts av Agape, kan vi älska på ett sätt som är djupare, starkare och mer beständigt. Det är då vi kan älska bortom missförstånd, bortom smärta och bortom svagheter. Det är då kärleken inte längre är en flyktig känsla, utan en kraft som förvandlar.
Kärleken är bandet som binder oss samman, en förmåga att se och värdera varandra trots våra brister. Det är kraften som kan läka, bygga och förena. Att förstå kärlekens mångfacetterade natur kan hjälpa oss att bygga relationer som verkligen håller.
